1-2-3, åh där så blev det distansförhållande...

...kändes helt förjävligt när jag skulle säga hejdå till min prins, min livs dröm imorse. Det var så hemskt, så fruktansvärt. Ville hålla tårarna och sorgen inom mig men jag brast ut i gråt i hans armar och skrattade lite smått samtidigt bara för att jag hade publik. Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta. Till slut så tog jag Erica och Felicia i handen och gav Robin en snabb puss och gick iväg till bilen. När jag väl satte mig i bilen så rann tårarna oavbrutet. Men nu så känns det bättre. Jag vet att vi klarar det här. Det är ju han och jag mot världen och vi är menade för varandra, det bara är så. Sitter faktiskt hemma hos pappa nu och har fixat mig snygg inför kvällens händelser. Skall nämligen på personalfest. Vi skall grilla och bada, så mysigt. Om en halvtimme så skall jag bege mig till Annika och där så hämtar Andreas oss och därefter så hämtar vi upp Dessiré och Samuel och kanske Jesper. Skall bli en toppen kväll, behöver ha lite kul. Annars så hade jag nog bara legat i sängen och gråtit en skvätt och bara tänkt på min älskling. Får ta det efter festen istället. Skall ringa upp honom sen och säga att jag älskar honom så jävla mycket, även fast han hört det hundra gånger idag. Han måste få höra det igen, mitt älskade hjärta, min finaste gullipluttis. ♥