Det fanns dom dagar vi kallade oss för blodssyskon. Vi hade ett band som man inte trodde kunde brytas, men det var precis vad som hände. Våran vänskap bröts, våran vänskap blev ett levande minne. Jag vet att du inte ville såra mig med flit, jag vet att det var en olyckshändelse. Men jag tog det hårt. Blev förvånad och sviken. Trodde aldrig att du, som jag kallade min bästavän skulle göra så emot mig. Men jag var tvungen att se verkligheten. Jag vet inte vad jag skall göra, trots att det gått snart ett halvår sedan allt inträffade. Du säger dag efter dag att du ångrar dig och att du vill ha samma vänskap mellan oss igen. Men så fort jag försöker ta steget så vänder du blicken bort. Prata med mig när du har chansen. Jag har inte valt dethär, jag vill inte dethär, och det vill nog inte du heller.

Endast några rader till en förlorad vän. Men iallafall, hej! Jag är hemma idag eftersom att jag har ont i halsen och hostar sönder. Pluggar nu till en sogrej, som skall skickas till min lärare imorgon. Hade egentligen tänkt att skita i denna uppgift, eftersom att den inte är obligatorisk. Men tänkte iallafall försöka ge mig på den och göra mitt bästa.
Jag lyssnar även på musik, för att göra stämningen en aning bättre, är väldigt trött på att plugga så måste göra allt för att orka! Ja, det var väl allt jag hade att säga nu antar jag. Hör av mig senare.