Du, falska människa. Kan du ta och ge dig någongång?
Du tror att jag bara kan ge och ge, och att jag klarar mig med att aldrig få något tillbaks.
Men där har du fel. Du anar inte hur illa du får mig att må, du ser inte hur mycket du sårar mig.
Det här var fanimej sista gången, jag orkar inte höra på att "våran vänskap snart är över"
 Det är ju knappast mitt fel, jag försöker iallafall. Men du dissar mig gång på gång.
Om du nu älskar mig så mycket som du säger till mig, försök att visa mig det så snart som möjligt,
för snart går jag min väg. För din väg tänker jag iallfall inte följa. Herregud..