Något man alltid måste ha i sin lilla hjärna är att " Det blir alltid bättre ". Med och motgångar måste man gå igenom, vare sig man vill eller inte. Det har alltid varit svårt för mig att ta in. Att man faktiskt måste vara med om det. Allting kan inte bara vara bra hela tiden, ibland måste det vara lite krångel, då blir det bättre nästa gång. Jag har så svårt att ta itu med saker då det börjar bli jobbigt, jag orkar verkligen inte. Då blir jag bara ledsen och tänker helt fel tankar när jag egentligen kan tänka helt annat. Att man lär sig av sina misstag. Det är inte bara mitt fel, utan man är alltid fler. Om man gör någonting med flit så är det ens eget fel. Men när flera deltar i en disskusion så är det faktiskt inte bara jag. Även fast jag kanske har mest åsikter. Men alla som sitter och pratar deltar i det hela. Jag måste börja tänka så, och inte låta folk kasta allt ansvar och skit på mig, för oftast så blir det så eftersom att jag alltid "lägger mig", och erkänner att det är mitt fel fast jag innerst inne är jätte ledsen och känner att det faktiskt inte alls är bara mitt fel. Men jag gör så när jag inte vill att det skall bli sämre. Jag vill att alla skall må bra och då mår jag sämre själv. Jag hatar bråk, jag hatar missförstånd, men det är saker vi måste vara med om i livet. Det är bara så att våra brister gör oss till människor. Vi gör misstag, förr eller senare. Men man måste lita på att det faktiskt blir bättre. 

Jag vet att man oftast vill spola tillbaka tiden när
något blir jobbigt. Men istället så skall man lära
sig att hantera det jobbiga, det är då det blir bättre.