Idag fick vi 9or storfrämmande. Nämligen så kom Emerich Roth till vår skola. Han fick vara med om andra världskriget. Vi satt i aulan i 4 timmar och lyssnade på honom, en föredetta nazist och en "värsting". Plus att vi fick se en mycket känslosam film om hur hans liv såg ut. Han fick lämna sin famlilj, gå på koncentrationsläger i Auschwitz. Under den tiden fick han plågas, både psykiskt och fysiskt. Han fick se människor dö varje dag, han fick knappt någon mat, hans fick se sin pappa plågas, han fick slita och jobba ihjäl sig. Som att spränga och bära stora tunga stenar fram och tillbaks. Han blev behandlad som en insekt helt enkelt. Plus att han fick se sin familj gasas ihjäl, och se två människor som försökte rymma, men som dock åkte fast. Då fick alla se när dom avrättades, och Emrich sa att det var ett utav det värsta som han varit med om. Det var tydligen inte en vanlig hängning. Usch och fy vad hemskt!

Att få höra hans historia, fick mig att tänka till och som också fick mig att bli väldigt ledsen. Att se filmklippen, bilderna och hans tal så blir man rädd kan jag säga er. Bilderna på när han var 175 centimeter lång och vägde 34 kilo gjorde ont i en. Han var som ett skelett med två ögon, hur obehagligt som helst att se. Men det betydde verkligen mycket för mig att han var där. Att se han stå där, mitt framför en känndes overkligt.
Idag är han 85 år och åker runt till skolor i hela landet och föreläser om just detta ämne. Att få bort hatet och berätta allt som han varit med om. Han har även startat en organisation för 12 år sedan som heter "Exit" som ligger i Stockholm. I den gruppen så kämpar dom för att få bort hatet och för att hjälpa ungdomar som hamnar i onda grupper. Har för mig att han fått 600 ungdomar att lämna dessa grupper, vilket man blir så glad över.

Jag är otroligt tacksam över att han kom och berättade allt för oss. Det betydde, och jag kommer aldrig glömma ett endaste ord som han sa. Det kommer alltid leva kvar i mitt hjärta. Jag skall även köpa böckerna han skrivit, visst, dom är säkert väldigt hemska eftersom att han berättar allt han varit med om i detalj. Men jag tycker att det är så värt, så det måste jag bara göra. Tack för den bästa föreläsningen någonsin!

Men iallfall, eftermiddagen spenderades på stan med Selma och Miranda. Efter någon timme började jag min lilla promenad för att möta upp älsklingen min. Tyvärr gick tiden snabbt, och redan vid 19.00, fick jag skjuts utav Robins mamma till min simträning. Kan väl säga att dethär var den jobbigaste simträningen hitills, men det blir nog en skön träningsvärk imorgon! Är iallfall stolt över mig själv att jag klarade igenom hela träningen, men nu är jag slut och behöver sova. Hoppas jag sover gott, och hoppas ni också gör det! GODNATT.