Tårar faller ner ifrån min kind, tårar som inte du är värd.
Hur kan du bara göra såhär emot mig, om & om igen? Jag fattar inte
vad jag har gjort dig för att förtjäna dethär. Jag försöker iallfall få allt
att bli bra, men du försöker inte ett dugg. Bara för att jag inte tillhör din
perfekta familj, skall inte ens barn bli behandlad såhär. Jag kanske inte
är någon i ditt liv, men jag är iallfall en person som är starkare än
du någonsin kan ana. Som du märker så står jag fortfarande på fötterna.
Jag tänker fan inte låta dig få mig att falla ner till bottnen igen. För nu har jag lärt mig
att jag klarar mig bra utan dig, hoppas du någongång lär dig att man inte skall säga hejdå innan
man förstått vad man egentligen har. Jag är rädd att du aldrig kommer förstå det,
men om du gör det, så kom inte tillbaka. För du har fått dina hundra extra chanser,
som du redan bevisat att du inte kunde ta hand om. Jag har givit upp hoppet om vårat band nu,
och borde ha gjort för länge sen. Men jag älskar dig och försökte verkligen.
Men det jag fick tillbaks var bara en massa skit och smärta. Nu får det vara nog,
du kan gå din väg nu, för jag är redo att välja min egen väg. 
Du vet, den som följer en annans fotspår kommer aldrig först. 
Jag vet att jag kommer lyckas i mitt liv, med eller utan dig, pappa.


Falskt leénde.